Coronapandemin har satt stor fokus på sjukvårdspersonal runt om i världen och hur de det senaste året kämpat dag ut och in mot covid-19. Inför Världshälsodagen frågade vi några av våra tusentals sjukvårdskollegor om deras gångna år — och vad de har för förhoppningar för framtiden.
Den första lärdomen jag tog med mig från läkarlinjen var att hälsan är det mest värdefulla människor har.
Namn: Dr Rose M. Al-Nsour
Yrke: ³¢Ã¤°ì²¹°ù±ð
Land: Jordanien
Vad har du lärt dig under det senaste året?
Pandemin förändrade hela mitt liv som frontlinjearbetare. Jag har lärt mig att ta vara på min tid och frihet, och hur viktigt det är att hitta balans genom själsliga och fysiska aktiviteter.
Den första lärdomen jag tog med mig från läkarlinjen var att hälsan är det mest värdefulla människor har. Jag tror fortfarande att det är sant och jag har under det gångna året lärt mig att ta vara på det man har och inte fokusera på det man saknar. En ljusglimt är att jag har lärt mig att anpassa mig snabbare och att det nu är lättare att gå vidare när omständigheterna runt omkring oss förändras.
Vilka är utmaningarna för ditt arbete framöver?
Frontlinjearbetare är också på frontlinjen när det kommer till känslor. Varje dag möter vi smärta och rädsla, och samtidigt måste vi ge allt vi kan för varje patient. Livet har varit tufft under pandemin och vi kommer att behöva tid för att reparera oss själva.
Vad är dina förhoppningar för framtiden?
Jag värdesätter mycket att få vara en del av ett hårt arbetande team som hjälper människor på flykt och andra utsatta människor som är i behov av vård. Mitt hopp för framtiden är att vaccinet kommer att vara tillgängligt för alla och att det då kommer att förnya människors hopp.
Jag påmindes om det mod som hjälparbetare och sjukvårdspersonal över hela världen visade.
Namn: Dr Mahmudul Hossain
Yrke: ³¢Ã¤°ì²¹°ù±ð pÃ¥ RESCUEs vÃ¥rdcentral
Land: Cox's Bazar, Bangladesh
Vad har du lärt dig under det senaste året?
2020 var en tid för förändring och eftertanke. Jag påmindes om det mod som hjälparbetare och vårdpersonal över hela världen visade. Stödet som alla har gett oss har varit fantastiskt. För mitt eget team är den största ljusglimten från det här gångna året att se hur bra vi arbetar tillsammans.
Vilka är utmaningarna?
Rohingyerna som jag hjälper i flyktinglägret i Cox's Bazar bor extremt tätbefolkat, vilket gör att social distansering är mycket svårt.
När nedstängningen inträffade behövde vi personlig skyddsutrustning (PPE) och det fanns inte tillräckligt med faciliteter för testning av covid-19. Vi hade bara några få frontlinjearbetare, så om någon smittades och de behövde vara i karantän, blev vi väldigt begränsade i vad vi kunde göra. Jag är fortfarande orolig för rohingyabefolkningen då de tvingas leva under väldigt svåra förhållanden. Detta gör att det är svårt för dem att att hålla god hygien och sanitet och det saknas hälsoundervisning. Coronautbrottet är inte över än och för rohingyerna kan detta fortsätta länge.
Vad är dina förhoppningar?
Det finns ljus i slutet av tunneln och det finns alltid hopp. Jag vill fortsätta att arbeta för mänskligheten. Att se sjukvårdsarbetarnas enastående motståndskraft, även mitt under den största globala krisen på åratal, det motiverar mig.
I mitt team såg vi till att stödja varandra.
Namn: Dr Abedalhaleem Albalasmeh
Land: Jordanien
Yrke: ³¢Ã¤°ì²¹°ù±ð
Vad har du lärt dig under det senaste året?
Det viktigaste jag lärt mig under det senaste årets arbete med RESCUE är vikten av tillgång till vård och vårt arbete. Jag är stolt över att vara en del av vårt team och stolt över vårt uppdrag, särskilt arbetet på kliniken i flyktinglägret Zaatari.
God förberedelse och planering är nycklarna till framgång — och lärdomar bör delas för att kunna uppnå bättre resultat. I mitt team såg vi till att stödja varandra. Detta var särskilt viktigt då våra personliga liv påverkades av pandemin. Många av oss kunde inte åka hem till våra familjer, då det fanns risk att vi kunde smitta dem med viruset.
Vilka är de största utmaningarna för ditt arbete framöver?
Den största utmaningen är att vaccinet måste bli tillgängligt för alla befolkningar så att vi kan få ett slut på den här pandemin.
Vad är dina förhoppningar?
Jag hoppas på en värld utan munskydd. Att viruset ska försvinna, att vår värld ska återgå till det normala och att vi på RESCUE ska kunna fortsätta vårt sjukvårdsarbete.
Jag har lärt mig att inte ta något för givet.
Namn: Kiki Michailidou
Land: Grekland
Yrke: RESCUE psykolog
Vad har du lärt dig under det senaste året?
Jag har lärt mig att inte ta något för givet. Jag tänker på de små sakerna som pandemin har tagit ifrån oss som att kunna lämna våra hus, gå på en promenad med vänner och umgås med nära och kära. Den här förlusten av frihet är en ny och sorglig upplevelse.
Vilka är utmaningarna för ditt arbete framöver?
Jag är bekymrad för säkerheten och hälsan, över hur framtiden kommer att se ut och när och om vi kommer kunna återgå till en mer normal vardag. De människor vi stödjer bor i läger som lämnar dem extremt utlämnade för risker. På grund av pandemin har de inte kunnat röra sig fritt utanför lägret.
Även under dessa förhållanden har RESCUE ökat sitt stöd till de människor som behöver oss via telefon och sett till att behandlingar och utdelning av mediciner inte avbrutits. Vi har även skapat en hjälplinje för att stödja frontlinjearbetare.
Vad är dina förhoppningar?
En positiv sak som ger mig hopp är att under det här senaste året har jag spenderat mer tid med min familj, trots det att jag haft en större arbetsbörda. Framförallt hoppas jag att vi kommer ut ur pandemin utan att förlora fler människor och utan att någon annan förlorar sina försörjningsmöjligheter.
Jag har lärt mig att uppskatta "normala" saker.
Namn: Dr Edna Patricia Gomez
Land: Colombia, ursprungligen från grannlandet Venezuela
Yrke: Var läkare på RESCUEs klinik för sexuell och reproduktiv hälsa i Cúcuta, Colombia tills den 31 mars i år
Vad har du lärt dig under det senaste året?
Jag har lärt mig att uppskatta "normala" saker. Förut var det normalt för oss i vår familj att kramas och pussas men i samma ögonblick som pandemin började förändrades allt. Att lära mig att uppskatta den närheten, att se dess verkliga värde har fått mig att växa som människa. Jag lärde mig att älska mer.
Covid-19 har också lärt mig att vi behöver ändra vår förståelse för vad världen behöver. Vi har insett att det vi behöver är starkare hälso- och sjukvårdssystem och mer och bättre utbildad personal.
Jag hoppas att vi alla har lärt oss att eftersom covid-19 inte diskriminerar mellan människor, kan vi som samhälle inte diskriminera när det gäller tillgång till sjukvård och stöd.
Vilka är utmaningarna med ditt arbete framöver?
Som en del av sjukvårdssektorn har utmaningen varit enorm. Att hålla uppe min mentala, emotionella och fysiska hälsa är inte lätt.
Vad är dina förhoppningar?
Jag tror att mycket handlar om motståndskraft. Du vet, när du kommer bort från en situation du känner dig bekväm med och det gör det dig lite rädd. Jag brukade arbeta som gynekolog i Venezuela och i december fick jag äntligen godkänt att kunna arbeta som gynekolog i Colombia. Det kändes som att jag tog examen igen! Men det fick mig samtidigt att känna mig rädd, för under tiden jag väntat har jag vant mig vid att arbeta som allmänläkare och nu är frågan mer vad jag skulle göra härnäst? Jag är hoppfull eftersom jag kommer att kunna börja om igen, på en karriär som jag startade i Venezuela för mer än 25 år sedan. Efter de här två åren som jag arbetat med RESCUE tvivlar jag inte längre på att jag kan åstadkomma saker.
Hur RESCUE hjälper
Med stöd från våra givare har RESCUEs personal i frontlinjen kunnat anpassa våra sjukvårdstjänster med social distansering, utökad tillgång till rent vatten, onlineutbildningar för barn och erbjudit kontantbidrag och jobbmöjligheter för att hjälpa fler familjer att möta deras grundläggande behov.
Under de kommande mÃ¥naderna kommer vi ocksÃ¥ att spela en viktig roll med att utbilda och stödja lokal sjukvÃ¥rdspersonal runt om i världen —&²Ô²ú²õ±è;för att säkerställa rättvis tillgÃ¥ng till covid-19-vacciner.