Rapport
RESCUE:s erkännande av de ökande riskerna i Östafrika ledde till att vi placerade Etiopien och Somalia bland de tio länder som är mest utsatta i vår rapport Emergency Watchlist 2022, som identifierar de länder som löper störst risk att drabbas av en ny eller förvärrad humanitär kris. Den bedömningen baserades både på RESCUE:s långa erfarenhet av att arbeta i regionen och på vår unika Watchlist-metodik. RESCUE utgår från dussintals kvantitativa och kvalitativa indikatorer, t.ex. civila konflikter, statlig kapacitet och klimatsårbarhet.
RESCUE:s bedömning baserades på regionens unika sårbarhet, som är utsatt för en mängd utmaningar - från en pandemi till eskalerande konflikter och följderna av kriget i Ukraina. Östafrika drabbas oproportionerligt hårt av Ukraina-konflikten, eftersom dessa länder är beroende av Ryssland och Ukraina för 90 procent av sin veteimport. Dessutom har regionen utsatts för tre svåra perioder av torka under de senaste tio åren och Somalia, Etiopien och Kenya befinner sig nu mitt i den längsta och allvarligaste torkan på flera decennier.
Antalet människor som lider av hunger i regionen kommer att överstiga 20 miljoner i september - nästan en fördubbling jämfört förra året. Över tre miljoner av dessa människor lider redan av den mest extrema hungern, vilket ökar risken att dö. Värst drabbat är Somalia, som är på väg in i en hungersnöd som RESCUE förväntar sig kommer att bli ännu allvarligare än den svältkatastrof som inträffade 2011 och som dödade 260 000 människor.
I dag utgör Etiopien, Kenya och Somalia två procent av världens befolkning.
befolkning, men är hemvist för 70 procent av de människor i världen som är drabbade av störst matosäkerhet. RESCUE:s team på plats rapporterar att människor redan dör av svält. Ändå har krisen haft svårt att få den uppmärksamhet och finansiering som den desperat behöver.
Det finns inget naturligt med hungersnöd på 2000-talet. Det är en komplex uppsättning faktorer som har drivit fram osäkerheten i livsmedelsförsörjningen. Utvecklingen mot massdöd är mänsklig orsakad, på grund av konflikter och internationell passivitet. Denna kris var förutsägbar och kunde förhindras. Bristen på åtgärder återspeglar ett mer omfattande misslyckande för det internationella systemet.
Det är för sent att hindra människor från att dö, men det finns fortfarande en möjlighet att utöka biståndsinsatserna för att minska antalet dödsfall och lidande. En deklaration om hungersnöd kommer komma för sent - när människor redan dör i massor. Nu måste det internationella samfundet sätta till akuta resurser för att rädda liv. Varje dag av passivitet är en fråga om liv eller död.
